Okt 15 2010

I etern

När man minst anar det och är som mest inne i sin ”hinna läsa tre sidor på pendeln-period” men ändå känner sig ganska nöjd med de serierutor och dagstidningar man hinner tugga i sig, då slår hon till; Kafka på jobbet. Då får man erbjudandet att föra dialog om ett av tidernas mest kända verk, nämligen Jane Eyre. Valet av bok står bokcirkeln i P1 för, tydligen är det som så att ”Bokcirkeln i P1 – hjälper dig överleva genom november”. Vad är det för svenska egentligen?  Anyways (jag kör hej vilt med svengelska, men ifrågasätter ändå gärna andras språk. Ah, sympatiskt), jag meddelar så gärna mina tankar kring träbocken Rochester, men Kafka nöjer sig inte med detta, hon ska spela in det hela och podcasta (kan eventuellt vara ett verb, ursäkta mig annars) samtalet.

Jag är en person som aldrig någonsin köpt att den där rösten som de påstår tillhör mig faktiskt gör det, jag menar också att jag egentligen är mycket mer intelligent än jag verkar och att jag dessutom är fyndig. Allt kommer nu ställas på sin spets och min självbild kommer att raseras. Det känns…Well, det känns ganska roligt om jag ska vara ärlig. Ska bara linda in mikrofonen i aluminiumfolie innan vi kör så jag kan påstå att jag egentligen har en behaglig och lite…eftertänksam röst. Ska även byta ut ölkonsumtionen mot rödvin i någon vecka innan för att komma i rätt stämning.